Målet får vara kvar även när planen måste ändras

När jag sätter ett mål tillsammans med en klient är det inte för att vi måste nå det till varje pris.

För mig handlar målet mer om att ge oss en riktning.

Det kan vara att springa ett halvmaraton, klara milen under en timme, träna fyra gånger i veckan eller lyfta 100 kilo i bänkpress.

Det hjälper oss att veta vad vi faktiskt tränar för.

Och kanske ännu viktigare: det kan hjälpa på de där ganska grå och tråkiga dagarna när motivationen inte riktigt finns där.

Du behöver inte älska varje pass.

Men du vet varför du gör det.

Problemet är bara att livet väldigt sällan följer planen exakt.

Du kanske hade tänkt träna fyra gånger i veckan.

Sen kommer ett stort projekt på jobbet och plötsligt får du bara in två.

Du kanske hade planerat att springa en viss mängd, men kroppen börjar reagera på ett sätt vi inte riktigt hade räknat med.

Eller så gör du allt “rätt” men utvecklingen går ändå långsammare än du hade hoppats.

Det är ofta där jag tycker att människor börjar tänka att något har gått fel.

Att programmet måste bytas.

Att man måste börja om.

Eller att man helt enkelt har misslyckats.

Jag ser det inte riktigt så.

Jag har gjort samma sak själv.

När någonting inte utvecklas som jag hade tänkt kan första impulsen lätt bli:

“Okej, då måste jag göra något helt annat.”

Byta övningar.

Byta upplägg.

Träna mer.

Träna mindre.

Men att träningen ibland stagnerar eller att vi stöter på problem längs vägen är inte särskilt konstigt.

Det händer.

Och ibland är det bästa vi kan göra faktiskt att inte kasta planen, utan att först förstå vad som har hänt.

Vad fungerar fortfarande?

Vad fungerar inte?

Varför?

Och vad är den minsta förändringen vi kan göra för att fortsätta åt rätt håll?

Det kan vara ganska olika saker.

Om fyra träningspass i veckan inte fungerar på grund av jobbet kanske lösningen just nu är två eller tre riktigt bra pass.

Om sex kilometer löpning börjar störa men fem kilometer fungerar kanske vi inte behöver sluta springa.

Vi kanske springer lite kortare, lite oftare och bygger därifrån.

Det viktiga för mig är att målet fortfarande hjälper oss att fatta beslut.

Men planen måste kunna anpassas efter verkligheten.

Ett bra exempel är Catarina, som jag nyligen jobbade med online.

När vi började hade hon börjat springa, men fick ont i knäna nästan varje gång.

Ett av våra mål blev att hon skulle springa milen under 60 minuter.

Det målet nådde vi inte den här gången.

Och jag tycker faktiskt att det är viktigt att säga det.

För allt behöver inte bli ett perfekt före- och eftercase där varje mål prickas exakt.

Men hennes period var fortfarande väldigt lyckad.

Knäna, som var ett av de stora problemen när vi började, slutade vara problemet.

Hon blev starkare.

Hon blev rörligare.

Hon fick mycket bättre rutin på sin träning.

Och hon lyckades hålla i träningen även under semestern och under perioder där löpningen inte blev exakt som vi hade tänkt.

Framför allt tycker jag att hon fick en mycket bättre förståelse för hur hon själv kan fortsätta träna.

Det tycker jag säger ganska mycket.

För ibland är framsteg inte bara siffran på klockan.

Ibland är det att du inte längre kastar hela träningen så fort något strular.

Jag använder ibland uttrycket att vi behöver “backa bandet”.

Det betyder inte att vi börjar om från noll.

Det kan till exempel vara att du springer två pass på sex kilometer i veckan, men börjar få problem mot slutet av passen.

Då kanske vi istället springer tre pass på fem kilometer.

Varje enskilt pass blir kortare, men den totala mängden löpning under veckan blir faktiskt större.

Om det dessutom gör att kroppen reagerar bättre får vi plötsligt mycket bättre förutsättningar att fortsätta bygga.

Samma sak kan gälla styrketräningen.

Om en Bulgarian split squat just nu blir väldigt vinglig eller svår att kontrollera kanske vi går tillbaka till en vanlig split squat.

Inte för att den är “sämre”.

Utan för att du kanske kan hitta en bättre position, belasta mer och faktiskt bli starkare där.

Sen kan vi alltid återkomma till Bulgarian split squat senare.

Det är fortfarande samma riktning.

Vi tar bara en annan väg dit.

Det betyder såklart inte att vi ska hålla fast vid alla mål för alltid.

Ibland förändras livet på riktigt.

Om någon vill träna fyra gånger i veckan men får ett stort projekt på jobbet som kommer ta all energi i tre månader, då kanske fyra pass helt enkelt inte är rimligt just nu.

Eller om livet förändras på ett större sätt, som att familjen växer, då kanske träningen också behöver se annorlunda ut under en period.

Det tycker jag inte är att ge upp.

Det är bara att vara realistisk.

Ibland vet vi dessutom ungefär när perioden tar slut.

Då kan vi anpassa träningen nu och senare börja bygga tillbaka mot det ursprungliga målet.

Det är lite så livet fungerar.

Det kommer emellan ibland.

Och träningen behöver kunna tåla det.

Det här är också en stor del av varför jag tycker att coaching är mer än att bara få ett träningsprogram.

Ett program kan vara jättebra.

Men i slutändan är det fortfarande en plan på papper.

Det kan inte alltid veta varför du missat två pass.

Det kan inte automatiskt förstå varför knät börjar kännas efter fem kilometer men inte efter tre.

Och det kan inte alltid avgöra om vi ska backa en vecka, byta en övning eller faktiskt bara fortsätta precis som vi gör.

Det är där jag tycker coachingen blir viktig.

Vi pratar om vad som faktiskt händer.

Vi tittar på hur kroppen reagerar.

Vi jämför det med målet.

Och sedan ändrar vi det som faktiskt behöver ändras.

Inte bara något för att det känns som att vi måste göra en förändring.

Om det är en sak jag hoppas att du tar med dig från det här så är det nog just det.

Att backa några kilometer är inte ett misslyckande.

Att minska antalet pass under en period är inte ett misslyckande.

Att sänka repsen och öka vikten för att komma vidare i styrketräningen är inte ett misslyckande.

Och att inte nå ett mål på den första tidslinjen betyder inte att allt arbete fram till dess varit bortkastat.

Träning går inte alltid spikrakt framåt.

Ibland står vi still.

Ibland backar vi lite.

Ibland behöver vi ändra vägen helt.

Men så länge vi förstår varför vi gör förändringen och fortfarande rör oss i rätt riktning tycker jag att det kan vara precis det som behövs.

Målet får vara kvar.

Planen får vi justera på vägen.

/ Coach Micke